Måla mig blå och kalla mig präktig men kyrkokör jag säger då det...
Just i Kosta är det enda alternativet för en blond tösabit med en lärka i halsen som vill ut och kvittra men det är ngt viss med det.
Har sjungit i kyrkokör sen jag var knatte, med vissa uppehåll då och då och man blir verkligen glad av det.
Ok jag är inte hyperkristen som ni säkert tror nu men jag har ju ändå haft en kristen uppfostran och så, det är en speciell glädje och hoppfullhet i sångerna som får mig att bara bli så outgrundligt lycklig och smått melankolisk samtidigt.
Det bästa kör jag någonsin varit med i var en gospelkör hemma. Då räknar jag inte bästa som i tekniskt bästa eller bästa klang utan det man får ut själsligt av det.
Jag blev helt tagen av det vi sjöng och Peter Tikkanens otroligt vackra arr som ibland skar som en skalpell i hjärtat och bland lyfte upp en på sköra trådar tills man nådde taket.
Musik är så häftigt, den bygger broar över åldrar, ursprung och livsåskådning. Får en på olika humör och hjälper en genom dagen. Då blir man trött på instängda människor som skruvar ner volym, muttrar 'oljud' eller bara snöar in på en speciell genre.
Med risk för att låta alldeles för frikyrklig vill jag bara avsluta med:
Öppna upp själen och släpp in ett euforiskt lyckrus, det är du värd!
Just i Kosta är det enda alternativet för en blond tösabit med en lärka i halsen som vill ut och kvittra men det är ngt viss med det.
Har sjungit i kyrkokör sen jag var knatte, med vissa uppehåll då och då och man blir verkligen glad av det.
Ok jag är inte hyperkristen som ni säkert tror nu men jag har ju ändå haft en kristen uppfostran och så, det är en speciell glädje och hoppfullhet i sångerna som får mig att bara bli så outgrundligt lycklig och smått melankolisk samtidigt.
Det bästa kör jag någonsin varit med i var en gospelkör hemma. Då räknar jag inte bästa som i tekniskt bästa eller bästa klang utan det man får ut själsligt av det.
Jag blev helt tagen av det vi sjöng och Peter Tikkanens otroligt vackra arr som ibland skar som en skalpell i hjärtat och bland lyfte upp en på sköra trådar tills man nådde taket.
Musik är så häftigt, den bygger broar över åldrar, ursprung och livsåskådning. Får en på olika humör och hjälper en genom dagen. Då blir man trött på instängda människor som skruvar ner volym, muttrar 'oljud' eller bara snöar in på en speciell genre.
Med risk för att låta alldeles för frikyrklig vill jag bara avsluta med:
Öppna upp själen och släpp in ett euforiskt lyckrus, det är du värd!
1 kommentar:
Jag saknar dig och jag saknar att sjunga och jag saknar köruppsättningen som var 2006 och jag saknar österrike och jag saknar spital och jag saknar så himla mycket!!!!
Skicka en kommentar